Alaya

Tänkte att jag skulle lägga upp några bedömningar som Alaya har fått från tidigare utställningar.

Alayas första utställning var i Uppsala. Där blev hon 2:a och bedömningen löd såhär; "5 mån tik, utmärkt storlek och proportion, feminint lovande huvud ännu under utveckling. Prima hals, överlinje, kors & bakställ. Välkroppad för åldern. Ser dock en antydan till luftigt intryck, ok bak, ostabil fram."

Andra utställningen var i Köping där hon blev BIR (bäst i ras) och fick HP (Hederspris - ges till särskilt lovande valpar). Bedömningen var följande; "Bra tikhuvud. Korrekt överlinje. Bra kors, tillräcklig bröstkorg. Välvinklad, utmärkta rörelser. Bra färg och päls. Trevlig tikvalp"

Sedan ställde vi ut i Skogås där Alaya kom 2:a. Bedöming; "Medelstor av mycket god typ. Feminint huvud. Mörka ögon och korrekt bett. Bra hals och rygg. Tillräcklig kropp för åldern. Bra vinklar fram, utmärkta bak. Fria rörelser"

Efter detta blev det Nyköping, här gick det inge vidare och Alaya blev oplacerad. Men hon fick mycket bra kritikn som löd såhär; "Medelstor feminin, utmärkta proportioner. God volym, mycket god rygglinje, gott bakställ, välformat huvud, något runda ögon som är vackert mörka med fint uttryck, bra mellanhand och tassar. Lovande framtid med ett trevligt temprament"

Det var allt för denna gång, nästa utställning blir förmodligen i Sollentuna rackethall den 28:e Mars. Då får vi möta syrran Alenza igen och förhoppningsvis kommer Alayas mamma House Riedl's Vinna vara där och ställas ut.
Ha det bra!

 Hej på er!

Igår på alla hjärtans dag var jag och Stina (min rumskompis) i Sollentuna rackethall och ställde ut Alaya och Tindra (stinas hund). Att lyckas hitta till stället var rena rama h**lvetet. Konstigt med tanke på att vi har åkte till massor av utställningar tidigare i andra städer där det inte varit några som helst problem och hitta till utställningsplatserna. Men det är självklart att vi inte skulle hitta när utställningen ligger i Stockholm. Jaja efter ungefär 10 vändningar lyckades vi tack och lov komma fram. Alltid lika kul att komma in i dessa hallar och mötas av ett kaos bestående av hundratals hundar intryckta i en liten badmintonhall, men det gillar vi!
Tindra skulle ställas först så vi gjorde oss redo brevid ringen. Dommaren för American staffordshire terrier var denna gång Patrik Cederlöf. Tråkigt nog så var Tindra ensam i sin klass (tikar 6-9 mån), så hon kom först och blev bäst i ras, men matte var glad ändå då det var första gången hon var handler åt sin lilla tös. Tindra fick därmed gå vidare och tävla i bäst i grupp av valparna 6-9 mån, i denna klass var det 7 hundar och Tindra kom 5:a så vi var mycket glada!

Efter detta var det dags för Alaya. Det var två andra tikar i hennes klass (tikar 9-12 mån), varav en var hennes syster Alenza som vi så många andra gånger mött i utställningsringen. Alaya skötte sig mycket bra och vi lyckades komma 2:a efter syrran. Domaren, som var Åke Cronader, tyckte såhär om Alaya; " Mycket bra helhet i stående. Feminint huvud med bra uttryck, fin hals. Kunde vara bättre viklad fram och ha mer förbröst. Tillräcklig kropp. Bra päls, färg och tecken. Kunde ha mer kraft i steget."

Det jag gillar med att åka på utsällningar är alla trevligar människor och hundar man stöter på. Här samlas en stor grupp människor som har samma intresse som jag själv. Något som jag tycker man möter ofta i utsällningsringar är dock surgubbar och kärringar till domare som man undrar om de verkligen delar ens passion. Utställningarna som jag har varit på hittils har varit så kallade inofficiella utsällningar, vilket är som träningsutsällningar innan man känner sig redo att ställa på en officiell utställning. Tycker att domare på inoff utst. borde fatta att man ställer just för träningens skull och inte vara så jäkla bittra om man gör minsta fel. Något som jag gillade grymt mycket igår var hur Stina blev bemött av hennes domare Patrik Cederlöf, han var så otroligt trevlig och ödmjuk, vilket jag persoligen tycker en domare borde vara när en ställer ut för första gången! Sånna domare borde vi ha fler av, för tråkigt nog är de en sällsynthet.

Här är ivf lite bilder från gårdagen!

Fick för några dagar sedan en reflexväst av mor min så att ingen bilist skulle missa mig ute i mörkret, vilket är jätte bra men sen tänkte jag att det är viktigare att hunden har reflex  på sig. Om hon skulle springa bort är det bra att hon syns och inte blir påkörd, så idag fick Alaya sin egen väst.

Jisses vilket fint väder det är ute idag! Underbart att promenera i. Alaya och jag bor ute i Skarpäck, vilket är helt perfekt när man har hund i Stockholm då vi har skog ett stenkast utanför vårat hus. Mycket lättare att motionera sin hund om man har möjlighet att släppa henne lös i skogen så att hon kan springa runt lite efter egen smak. Skulle dock aldrig släppa min hund om jag inte litade på att hon kom på inkallning.
Trots att jag litar på min hund, uppkommer det ibland situationer där man får hoppas på att tidigare träning ger resultat. Som t.ex. igår när vi var ute i skogen och lunkade runt sprang det helt plötsligt ut ett rådjur ganska nära oss. Såklart blev Alaya väldigt intresserad och var på väg att springa efter, men som tur var jag ganska kvick och lyckades kalla in henne innan hon totalt skulle försvinna i sin jaktvärld. För när en valp försvinner i sin egna lilla värld blir de döva, i alla fall för det matte har att säga.
Har tänkt att lägga upp lite mer bilder från Alayas valptid men det får bli senare. Här har ni lite bilder från skogen.

Eftesom Alaya nu är 9 mån och mycket har hänt på denna tid ska jag ivf ta och berätta hur allting började.

Att ha en egen hund har jag velat så länge jag kan minnas. Hundar har alltid varit ett stort intresse hos mig, till och med efter att ha blivit biten i ansiktet av en schäfer hos min dagmamma när jag var en liten knodd (jag står starkt fast vid att felet och ANSVARET ligger hos ägaren inte hunden).
Tyvärr så har inte mina föräldrar delat min passion för hundar. De, som många andra, tycker att  hundar kräver alldeles för mycket tid, ansvar och jadii jadii ja. Därför tog jag beslutet förra året att flytta hemifrån för att kunna fullfölja min dröm.

Att bestämma sig för vilken ras jag ville ha var inte svårt med tanke på att jag sedan länge har vetat att det är rottweiler som gäller. Eftersom detta skulle komma att bli min första hund kände jag att jag var tvungen att gardera mig med massor av information om rasen så att jag inte behövde ta någon skit från alla kamphundsskeptiker, och, som alla nya hundägare borde göra, verkligen lära känna rasen och hunden man kommer att leva med i ca 12 år.

Efter ca 2 mån hittade jag min uppfödare på internet. Pappan kom från Diamond Rott's Kennel och  mamman från Norrtälje och hade en valpkull på 9 valpar som var födda 29042008. Då de visste att detta skulle vara min första hund så lovade de att hjälpa mig att hitta den perfekta valpen.. och det gjorde de!
När valparna var 5 veckor var det dags för mig att få komma och titta och välja valp. Fy satan vad de var söta, 9 stycken tjocka rottisbebisar som kravlade runt i valphagen, jag ville ha dem allihopa. Jag hade bestämt mig för en tik och eftersom jag var först så fick jag välja mellan 5 stycken, men som många andra valpköpare tycker man oftast att det är något speciellt med just en valp, det fick bli röd höger fram (markeringen på valpen för att kunna urskilja den från syskonen). Sen var det bara att vänta i 3 veckor tills valparna skulle bli leveransklara. Skojja inte vilken pina det var, fast å andra sidan hade jag god tid på mig att göra Alayas nya hem valpsäkert.. tji fick jag, ett hem som är valpsäkert är ett tomt hem! Men den 23:e juni var det äntligen dags. Tack till min goda vän Cissi som földje med mig å hämta min vovve denna dag, så att matte i lung och ro kunde mysa med sin nya valp på den 1,5 tim långa bilresan hem.
En underbar och  härlig sommar väntade oss båda. Jag hade valt att ta ledigt hela sommaren ända tills skolan skulle börja den 20:e augsuti så att jag skulle kunna få en riktigt bra start med Alaya.
Detta var då början på Alayas nya och förhoppningsvis långa liv och ännu har jag inte ångrat mitt beslut det minsta. Alaya är snarare det bästa som har hänt mig!


.

Har aldrig förstått mig på personbloggar, då jag aldrig förstått vad folk ska skriva i sina bloggar. Jag menar hur mycket nytt och intressant händer det i en medelsvenssons liv egentligen? Jaja nog om det. Jag har nu bestämt mig för att skapa en blogg om min rottweiler Alaya. Mest för att  dokumentera Alayas liv, t.ex. utställningar, tävlingar osv men även för att själv få känna på bloggvärlden och kanske finna lite bättre förståelse för er bloggare. Summan av kardemumman är att fokus kommer totalt att ligga på hundvärlden.
Ha det bra så länge så får vi se hur bra jag lyckas underhålla denna blogg.